Lycklig denLycklig den, som lugn kan vandra Genom livets kamp och strid Och när lyckan gives andra Ingen avund stör hans frid de kunde allt försaka, ja lida nöd och brist Lycklig den som här i tiden Kan små kärleksrosor strö På sin väg mot evigheten Där ej rosen göms av snö Lycklig den, som högre skådar Än till jordens lyckoslott Och som väntar större lycka Än vad jordens barn har fått Lycklig den som frid har funnit Uti Jesu kungars kung Och fast ungdomsåren svunnit I sin ande dock är ung Lycklig den, som här i livet Valt att leva helt för Gud Och som vad än lyckan givit Dock har älskat högst hans bud Lycklig den, vars hopp ej störes Utav världens tvivelsvåg Och som icke lätt förföres Av det glitter som han såg Lycklig den, som lugn kan somna När hans levnadsdag är slut Och i fridens stad få domna Där han evigt vilar ut av Martin Löwhagen |