O bygg åt dem en stugaO bygg åt dem en stuga, en vacker, varm och stor Det bästa blott må duga till hem åt far och mor Giv dem en plats vid bordet; det främsta, som du har Håll högt och rent det ordet – att hedra mor och far För dem var ofta striden för brödet seg och svår Ty arm och hård var tiden i deras arbetsår De sparade ej mödan i kampen för oss små men mera än till födan de fingo knappt ändå En skatt de ändå ägde då deras mod var ungt Men åldern kom och vägde i deras sinnen tungt De strävade som mången i rastlöst släp och slit Tills stel och trög blev gången och hjässan böjd och vit Det var för dig de stredo sin långa tunga strid För dig de voro redo att offra all sin tid I vila och i vaka för barnen först som sist de kunde allt försaka, ja lida nöd och brist Nu du ska pröva världen nu du är stark och stor Men hur det går på färden, glöm aldrig far och mor När de ej längre taga sig fram på mödans stig må du då omsorg draga för dem som de för dig Det glöder än en gnista i deras gamla bröst De hoppas på det sista att få av barnen tröst Att lämna vandringsstaven i sina kära hem då de en gång når graven i tron på Gud och dem Snart tiden återbördar åt dig den säd du sår I ålderns dar du skördar din sådd från yngre år Nu kan du samla din egen ålders lön O, ömma för de gamla, gör deras levnad skön av Martin Löwhagen |